Bebisen är fortfarande i magen. Så vet ni det. Vi har ju en deal, lilltjejen och jag, att hon ska låta mig pyssla färdigt här hemma först, innan hon kommer. Skåpet som jag har målat en massa gånger är färdigt och monterades idag med hjälp av Eric och hans pappa. Det blev en himla skillnad och nu ser jag framemot att få fylla det med finporslin och glas och sådär. Vilket ju också kommer att frigöra plats i våra andra skåp och vrår så att jag kan fixa fint där med.
Jag är alltså, om inte det framgick, fortfarande i boandets underbara fas. Magen har sjunkit ner och känns mycket mindre, men Eric fotade mig igår med bara underkläderna på och JÄKLAR vilken kagge jag går och bär på!
Är dessutom fortfarande supersvullen på händer och fötter, har ingen känsel i händerna dessutom och en två, tre extra hakor.
Sen sist har vi fått tag på ett skötbord, vagnen har kommit och allt som ska köpas inför bebbens ankomst är köpt, tror jag iaf. Vi känner oss ganska redo, även om min att-göra-lista fortfarande är ganska lång, dock mindre projekt som enkelt kan stoppas om vattnet skulle gå eller så. Inte som att måla om ett två meter högt gammalt vitrinskåp i vardagsrummet. Puh.
Idag har mina svärföräldrar varit här och kollat läget, levererat lite saker och hämtat några som vi ville bli av med. Vi åt vietnamesiskt tillsammans, Eric stack och kollade på fotboll och jag sydde lite lapptäcke. Skit vad svårt det var att få det snyggt då. Men jag kör på ändå och hoppas att lillstrumpan inte kommer att kolla så noga på det.
Nu ska vi skruva ihop en hylla, kanske äta nån kvällsmat och kolla på när Dieter Bohlen dissar folk som inte kan sjunga i Tysklands Idol. Blir bra det.
