Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Ska man bli lärare kanske?

September 18th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Jobb. | Plugg. | Sverige. - (4 Comments)

Har funderat en del på vad som ska hända med min framtid idag. Jag har ju börjat bli lite lite småsugen på att eventuellt kanske någon gång i framtiden potentiellt bli lärare. Även om jag alltid bestämt har hävdat att det yrket inte är något för mig och att jag skulle känna mig nöjd om jag en dag fick egna barn, så lockar det ändå litegrann.

Nu har jag googlat en massa fram och tillbaks och försökt ta reda på hur man snabbast kan bli lärare. Det verkar som att den snabbaste vägen dit också är den dyraste. Vi pratar online-kurser via amerikanska skolor. Långsammast är det i Tyskland då jag hade behövt plugga i fyra år för att bli grundskollärare. Där är man dessutom tvungen att undervisa i tre ämnen varav två måste vara tyska och matematik. Vill jag inte.

I Sverige finns en tilläggsutbildning man kan lägga på sin kandidatexamen för att få lärarlicens, men den tar också tre år och innefattar praktik som gör att man inte kan fixa den online via distansstudier.

Nu tänker jag att jag ska försöka få en tid hos en syokonsulent på skolan som kanske kan hjälpa mig vidare eller iallafall säga något klokt. Jag är ju heller inte hundra procent säker på att jag vill bli lärare, men det känns praktiskt att ha kollat upp mina alternativ ändå. Har jag riktig jäkla tur så kanske jag kan få jobb på skola/förskola i Frankfurt även utan lärarutbildning och på så sätt skjuta den delen av pluggandet på framtiden?

Nu vet ni.

 

Helgen är över och som den gamla tant jag har blivit känner jag mig sliten. I fredags hängde jag med mina klassvänner hemma hos Emma, käkade tacos och spelade frågespel.

I lördags var det kräftskiva hos Gabriella och Johan och jag fick äntligen träffa den fina lilla familjen igen. Deras son Theo som bara var två veckor då jag såg honom sist, hade ju såklart växt massor men var fortfarande lika söt. Dessutom verkade han vara helt okej med att hänga hos mig och Emelie medans mamma kokade kaffe till gästerna i ladan. Mys!

Det blev dock lite sent och lite vin och lite kräftor så jag var rätt trött dagen efter. Sov i mamma och pappas nya hus och vacklade ut från gästrummet vid 11-tiden och hittade föräldrarna tapetserandes i köket. Jag hjälpte till litegrann, mest med att hålla en lodstock bredvid tapeten och sen skruvade jag ihop IKEA-skåp, jag är väldigt bra på det. Sen åt vi omelett till lunch och mamma och jag begav oss hem till Jimmie och Sofie på eftermiddagskaffe. Mormor och morfar var också där och dem har jag inte träffat sen januari heller. Så det var trevligt att snacka lite skit där.

Efter det körde vi på konsert i Fränninge Kyrka, Sound of Music-sånger framfördes bland annat av Emelies lillasyster Desirée som var GRYM. Körerna var också duktiga och liite liite bitter blev jag att jag inte fick vara med att sjunga. Så fort sista tonen av extranumret hade klingat ut så rusade mamma och jag mot bilen och hann till Sjöbo i tid för att jag skulle komma med bussen tillbaks till Malmö.

Runt 22.30 var jag tillbaks i hemmets trygga vrå, skypade lite med Eric och sen somnade jag.

Nu är veckan igång igen.

 

Efter fjorton månaders väntan

September 14th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. - (0 Comments)

 

Bild lånad från Aftonbladet

 

Det finns alltid någon som har det värre. Det brukar jag säga. Till mig själv och till andra.

Den här bilden kan vara den mest rörande jag sett i år. Jag vet hur det känns att stå på en flygplats och vänta med fjärilar i magen på att äntligen få återförenas med den som betyder mest i världen. Min längsta vänteperiod är 5 månader. De två svenska journalister som suttit i fängelse i Etiopien fick vänta 14 månader innan de åter fick se sina familjer. Familjmedlemmarna i Sverige väntade 14 månader i oro och ovisshet innan de, bara för någon timme sen, äntligen fick fysiskt bevis på att deras älskade lever.

Jag är så glad för deras skull.

 

Jobbintervju

September 13th, 2012 | Posted by Jess in Jobb. | Sverige. - (2 Comments)

Jobbintervju idag. Föräldrarna som jag träffade hade flera stora kollegieblockssidor fulla med kluriga och typiska arbetsintervjufrågor. Jag försökte svara så positivt, men samtidigt ärligt, som möjligt. Tror dock inte att jobbet är något för mig eftersom det inte kändes 100 procent i magen. Ibland är det så bara. Dessutom lät det lite som föräldrarna nog behöver mer hjälp än vad jag har tid till och då är det ju bättre att de hittar någon som passar bättre. (Gud vad politiskt korrekt man kan låta då.)

Imorgon ska jag träffa en annan familj, med ett barn, som bor nere i Västra hamnen. Kanske är det en bättre fit? Och sen ska jag ringa dagens föräldrar och berätta att jag hoppar av skeppet. Ja. Så gör vi.

Ja, ni förstod väl kanske att det är barnvaktsjobb det rör sig om? Det är allt jag duger till.

Vi tycker om varandra.

September 12th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. - (3 Comments)

Klockan är 23.51 och jag ligger på sängen i en nedsläckt lägenhet med tvn på mute och tänker på Eric. Han är på mässa i Köln idag så det har inte blivit något traditionsenligt skypesamtal ikväll. Däremot har han skickat en massa sms i långtråkiga stunder. Innan idag fick jag också se hans outfit för dagen; mörka jeans, en vit skjorta och hans nya kavaj. Så snygg han var!

Och när det kommer ett sms, eller när han säger “hej sweedy” i telefon eller när han står businessklädd och ser så jäkla fin ut, då bara suger det till i min mage och hela kroppen vet att han är rätt. Det är inte så ofta som hjärna och hjärta är överens, men när det gäller Erics vara eller icke vara i mitt liv, då finns det ingen tvekan.

I december firar vi fyra år tillsammans och nu i höst, när terminen startade, har vi klarat två år i distansförhållande. Det känns bra att mer än hälften är över och jag ser framemot att få flytta ihop med min pojkvän till sommaren, men samtidigt så är jag inte ett dugg orolig för tiden som är kvar. Vi fixar detta. Efter Australiens fem månader av separation känns Sveriges sex veckor som en piss i havet.

Kärleken övervinner allt.

 

Sommarkväll i Frankfurt

 

Tyska grammatiska problem.

September 11th, 2012 | Posted by Jess in Plugg. | Tyskland. - (2 Comments)

 

Hatar att känna mig kass. Har suttit i princip hela dagen, med några pauser och försökt göra förra och denna veckans tyskläxor. Det har inte gått bra. Ofta när det gäller språk är jag lat och förlitar mig på min intuition och min “hörsel”, att jag kan höra vad som låter rätt och vad som inte låter rätt.

Men dagens uppgifter är så extremt teoretiska och exemplena är proppfyllda av falluckor och elaka meningar som ska översättas och rättas och ändras på alla möjliga sätt. Dessutom är läroboken väldigt krånglig och tråkig och hjälper inte direkt till. Suck.

Mitt hopp sätts nu till Eric och en senare Skypekonversation med honom. Problemet är bara att han ju pratar tyska på modersmålnivå och inte har en aning om hur teorin ser ut, vilka grammatikregler som finns och så vidare. Ibland lyckas jag inte ens förklara vad det är jag vill ska hända med en mening.

Usch. Känns som dagen varit slöseri med tid. Det har den naturligtvis inte, jag har gjort nästan alla uppgifterna. MEN. Det återstår att se hur mycket som är rätt. Suck.

 

Tillbaks till sekten

September 10th, 2012 | Posted by Jess in Mat. - (2 Comments)

Jaha. Då var det måndag igen. Idag har jag börjat köra LCHF igen, kanske inte lika maniskt som i Australien, men tanken är iallfall att komma ifrån sockersug och intag av en massa äckliga kolhydrater!

Idag har jag ätit en sallad med ägg, tonfisk, paprika, tomat och majonnäs till lunch. Efterrätten blev en Ramlösa Hallon & Skogsbär, jag vet, värsta festen på en måndag!

När jag kom hem från skolan ställde jag mig och gjorde mina två största grytor fulla med köttfärsgryta med zucchini och aubergine som ska in i frysen så snart den är sval nog. Dagens middag blev två köttfärsbiffar med lite creme fraiche som sås och en massa smörstekta champinjoner som beilage, tillbehör. Skitgott!

Som sagt, champinjoner, tomater och mjölkprodukter är ju alla lite tvivelaktiga när det kommer till antalet gram kolhydrater per 100g. Men. Jag vill inte bli extrem och alla tre nämnda ingredienser är ju nyttiga grönsaker som man inte behöver få panik av. Eller vad säger experten, Anna?

Nu hade det varit gott med ett choklad, men jag tänker satsa på en kopp vaniljte istället!

Höstens kurs är igång!

September 9th, 2012 | Posted by Jess in Plugg. | Sverige. - (0 Comments)

Känns inte helt okej att ha stannat innanför lägenhetens ganska trånga väggar hela dagen. Men det blir så ibland. Kanske bör jag till och med vara stolt över mig själv för att jag iallafall har duschat och tagit på mig “riktiga” kläder istället för att lata runt i pyjamas? Sådana här dagar är ganska sköna. Jag har tittat en del på trash-tv, men också tvingat mig själv att slå ifrån allting, plugga och bocka av saker från att göra-listan.

Som en del av höstens kurs Att skriva och publicera i digital media har jag skaffat en ny blogg, en lite mer… opersonlig sådan som förutom kåserier och texter även ska innehålla skrivuppgifter och läxinlämningar från Malmö Högskola. Där får ni såklart också kika in om ni känner för det:

Alla som vandrar

Imorgon har vi föreläsningar hela dagen, egentligen bara två stycken, men enligt schemat ska den sista vara ända fram till 17.00. Jag börjar misstänka att vi varit ganska bortskämda på English Studies tidigare, både med föreläsningar och kurslitteraturspriser..

Jag ser dock framemot att få snacka skit med mina vänner igen. Vi är ett litet trevligt gäng på fem pers, tre skåningar, en inflyttad bleking och en finne från Vasa, som hänger och har gemensam powerwalk till skolan på morgnar och eftermiddagar. Skitbra!

Det är roligt att läsa en kurs som intresserar mig och det är roligt att ha engagerade lärare som vill intressera oss. Det blir nog bra det här.

 

 

 

På väg hem från fredagshäng hos Emma med godis och dippa, diskuterar Ulrika, Malin och jag de skrala utbudet av tv-kanaler på vårt studentboende och de olika priskategorierna det finns i kabel-tvdjungeln, då vi träffar på en man med en papperslapp i handen som han förtvivlat visar oss. Det är en karta, stämplad av Polismyndigheten i Skåne och visandes vägen till Stadsmissionen. Vi befinner oss på gatan utanför den lilla secondhand-affär som Stadsmissionen under dagtid säljer gammalt porslin och omoderna skor i. Mannen pekar på sig själv och säger “Bulgaria”. Han är smutsig, orakad och iklädd en svart dunjacka med hål på armbågarna. Under ett portvalv i närheten står två av hans vänner och tittar på oss med tomma blickar. Klockan är elva på kvällen, människorna i Värnhemsområdet har för längesen tagit sig hem till sina familjer, till ljusa lägenheter med Svt’s Dobidoo rullandes på tvn och tomma pizzakartonger på köksbordet. Jag tänker på min egen lägenhet, på mina nytvättade lakan i sängen, på min varmvattendusch, på den stora garderoben proppfull med saker. Ingen fattigdom tvingar mig att resa till ett främmande land där jag inte kan språket, inte känner någon, inte vet om jag har en framtid. Jag vet inte ens vad fattigdom verkligen betyder.

I hast ringer Ulrika upp Emma för att höra om hon har koll på var Stadsmissionen har sitt kontor, dit bulgarerna uppenbarligen blivit manade att gå. Jag googlar samtidigt på min smartphone och gemensamt förstår vi vart de måste gå. Vi visar dem dit, säger jag. Det verkar omänskligt och onödigt att peka lite vagt i en riktning och tro att dessa utmattade och förvirrade människor ska hitta de potentiella sängplatserna själva.

Det är inte särskilt långt. Nerför en gatan, sen till höger några meter. Under de få minuterna som vi är på väg försöker jag småpratar, men förstår att mannen med blyertskartan utriven från ett kollegieblock inte kan nån engelska. Jag frågar jag mannen efter hans namn och upprepar trevande det ryskklingande ordet han presenterar sig med. Han frågar inte vad jag heter.

Väl framme utanför den dörr som det står Stadsmissionens Nattjour på, ringer vi på. Bulgarerna står tysta och väntar. Tittar på oss och tittar på dörren. Det kommer en kvinna nerför trappan och låser upp den tunga porten inifrån. Hon ser frågande på oss med hela kläder, med gnista kvar i blicken, med rent hår och rena naglar. Hon ser tålmodigt på de andra tre, tar emot kartan med stämpeln från polisen och håller upp dörren för de hoppfulla från Östeuropa.

Vi ropar “bye”, “good luck” och “bye” igen, men får inget svar. Eftertänksamma och stilla går vi hemåt. Jag bestämmer mig tyst för att inte skaffa kabel-tv. Jag behöver inte fler tv-kanaler.

Nya tider i Sverige

September 6th, 2012 | Posted by Jess in Sverige. - (1 Comments)

 

Jag lever fortfarande.

Hemma i Sverige skiner solen och höstvindarna blåser. Jag har återförenats med mina fina klasskamrater, haft tjejsnack med Malena och Emelie på ett tåg till och från Göteborg samt flyttstädat en massa åt föräldrarna. Jag har även hunnit med att flytta in i en ny studentlägenhet här i Malmö och börjat skolan.

Förhoppningsvis kommer jag igång med bloggandet igen nu när säsongen är ny och jag inte längre kan ockupera mina armar med att krama Eric.

Jag lovar härmed bilder på nya lägenheten samt längre uppdateringar från mitt oh-så-intressanta liv. Tills dess,

Jessica