Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Han har landat i Malmö!

September 30th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. - (2 Comments)

Han är här nu. Jag är hel.

Igår stod jag nervös och sprallig på flygplatsen i Köpenhamn och väntade på att ett SAS-plan från Frankfurt skulle landa. Sen kom han ut genom de där magiska dörrarna och vi kramades och jag tog med honom hem till min nya lägenhet som han bara sett bild på innan det.

Det var lunchdags och jag gjorde en omelett till oss som vi smaskade i oss i andakt vid mitt nya köksbord. Alltid lite konstigt, på ett bra sätt, de första timmarna vi är tillsammans igen. Vi kämpade med att få igång trådlöst internet i lägenheten så att han kan jobba när jag är i skolan.

Det slutade med att samtal ett samtal till min bredbandsleveratör och en promenad till Teknikmagasinet för inköp av ny router. På vägen hem ösregnade det men vi tog oss ändå till Willys, handlade lite mat inför de kommande dagarna och gick hem igen.

Routern gick igång efter nån timme, han var nöjd med sitt internet och vi tittade på film tills vi blev hungriga igen på kvällskvisten. Då tog vi oss till Southern Kitchen, åt hamburgare och snackade skit.

Jag är så himla glad att han är här.

Imorgon kör veckan igång, jag ska på föreläsning och möten samt skriva en liten uppsats till på fredag. Han ska jobba, göra skyltar till en läkarmottagning och sådär. Också ska vi hälsa på mamma och pappa och lillasyster, äta middag med bästa vännerna, kolla in libanesiska Occo, gå på bio och kanske ta en tur till Köpenhamn.

Jag är så himla glad att han är här.

Fredagen har rockat fett.

September 28th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. | Sverige. - (5 Comments)

Hej. Fina fredagen som jag brukade få uppleva i Australien kom tillbaks idag.

I strålande solsken promenerade jag hela vägen till skolan, fast det är tråkigt när man är själv. Tar ungefär 45 minuter och är en perfekt start på dagen. Man får syre och energi och vaknar till ordentligt så att man orkar sitta i klassrummet sen och glo. Träffade en glad och positiv Sophie som hade gjort en skitbra film till vår redovisning. Min redovisning gick också helt okej och sen blev det lunchdags.

Då anlände resten av gänget, Ulrika, Emma och Malin, och vi hann fnissa lite och prata om gårdagens pubhäng med delar av klassen och våra lärare. Som i sig är en spännande, men hyfsat censurerad historia. Lite vin, lite snack, lite regn och lite SJUKT konstiga människor. Och en BH i en stekpanna.

Sen började redovisningarna igen, väldigt hög klass på redovisningar, jag har så smarta vänner! Samtidigt fanns det också några bottennapp, gång på gång påminns man om hur tröga och konstiga vuxna människor kan vara. Ulrikas dikt var så himla sorglig. Ska fråga henne om jag får lov att publicera den här så ni får se. Sjukt sorglig- och verklighetsbaserad!

När eftermiddagen blev senare gick vi hem. En lång promenad genom stan eftersom Emma skulle handla sulor, solen sken och vi var glada. Livet kändes fint. Igen.

Nu har jag ägnat de senaste timmarna åt att städa lägenheten. Dels för att de behövdes och dels för att ERIC KOMMER IMORGON! Alla säger att tiden har gått snabbt, men det är egentligen bara Eric och jag som får lov att avgöra det. Så det är så.

Och just det, såg senaste avsnittet av Glee också och dog nästan av den utmärkt skådespelade sexuella spänningen mellan Rachel och Brody. O. M. G.

Ja, det var mest det. Nu kan han komma.

 

Älta Australien.

September 27th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Filosoferande. - (0 Comments)

I tre dagar har jag tänkt mer på Australien än jag gjorde hela sommaren. Konstigt det där hur alla minnen och tankar direkt hamnade i en liten byrålåda i bakre delen av mitt huvud så snart jag la armarna runt Eric. Inte bra tror jag.

I tisdags var jag på sista obligatoriska mötet som hörde till min utbytestermin. Det var ett seminarium som handlade om vad som kan hända psykiskt när man kommer hem, vi pratade om våra olika upplevelse, visade foton som betydde något för oss samt diskuterade hur man blivit en bättre och attraktivare potentiell anställd efter det här.

Andreas från Internationella avdelningen vid Malmö Högskola pratade om shoe boxing och jag kände igen mig på pricken. Shoe boxing är när man tar både fysiska minnen (kort, souvenirer och liknande) och psykiska minnen och funderingar och stoppar i en skokartong och ställer undan. Precis som jag gjort.

Ännu mer känner jag nu att jag vill skriva något. Det kommer.

Idag fick jag iallafall prata en massa om Australien, på Malmö Högskolas mässa om utlandsstudier. I två timmar stod jag i Australienståndet och representerade Landet Därnere tillsammans med fem studenter från Australien som pluggar i Sverige nu. Det var skitkul! Massa olika studenter från olika länder och fakulteter som ställde frågor om livet i Oz, ekonomi, kurser, mat, dödliga djur och så vidare. Jag som var enda svensken fick snacka och snacka och snacka. Väldigt roligt.

Sen cyklade jag hem och det var också roligt, jag gillar att cykla. Och nu ska jag snart tillbaks till skolan för vin- och filmkväll. Också roligt.

 

 

 

Pluggat som en GALNING!

September 26th, 2012 | Posted by Jess in Plugg. | Sverige. - (2 Comments)

Så mycket som jag har pluggat idag har jag inte pluggat på väldigt länge. Eller snarare, så lite andra onödiga saker som jag har gjort idag var det länge sen jag gjorde. Eller inte gjorde. Ja, ni fattar säkert.

Anledningen var att jag imorse, innan lunch, bestämde mig för att rätta tyskaläxan från förra veckan. Jag förstod inte riktigt vad lärarens problem med mina svar var, pratade med Eric på Skype, men kom egentligen inte så mycket längre. Det är ju nackdelen med att plugga på distans, att man inte kan diskutera och fråga läraren på samma sätt. Det blev iallafall klart i slutändan och veckans uppgift bestämde jag mig för att spara tills Eric är här (!!!) på lördag.

Efter lunch (tysk korv, två kokta ägg och cremé fraiche) så satte jag igång med veckans uppgift i huvudkursen på Malmö Högskola. Vi ska producera en okreativ presentation som ska framföras och betygssättas på fredag. Det handlar om att kopiera och klippa och klistra från andras tankar, ord och verk för att skapa sitt eget. Ganska spännande, men SÅ mycket svårare än jag förväntat mig.

I säkert fyra timmar satt jag och våndades med tvn av och bara tänkte fram och tillbaka. Räknade adjektiv i Romeo och Julia, funderade att gå ner till Värnhemstorget för att tjuvlyssna, tittade på Facebook-statusar och försökte förtvivlat komma på nåt som inte var för simpelt, för dumt, för litet. Man var ju liksom tvungen att vara lite kreativ för att kunna vara okreativ.

När det sen typ hade blivit mörkt ute kom jag äntligen på vad jag skulle göra, satt i tre timmar utan paus och tog screen shots av olika tweets och pausade sen för kvällsmat (knäckebröd med ädelost och gurka) för att sen spendera två timmar med att tillverka en powerpoint. Jag tror jag är klar nu. Det blir inte bättre än så här.

Helt slut i huvudet. Ska snart sova. Först lite brittisk tv.

Hej på er!

 

 

 

Smörgåstårta är svårsålt.

September 25th, 2012 | Posted by Jess in Mat. | Sverige. - (1 Comments)

Tittar på brittisk tv på datorn och hamnar i ett avsnitt av den engelska versionen av Halv åtta hos mig. Och just ikväll (de visar alla middagarna i samma program) så medverkar en svensk kvinna! Som har bott i England i typ 30 år och pratar konstigt svenska.

Hennes middag har Abba-tema, alla kommer utklädda och menyn är svenskinspirerad. Hon bjuder på smörgåstårta till förrätt och typ alla tycker den är obehaglig som tusan. Jag tyckte också hennes lager var konstiga: ett med ostskivor, ett med leverpastej-grädde, ett med ägg och majonäs och ett med skinka och ketchup! (?)

Huvudrätt blir det smördegsinbakad fläskfilé som de gillade och till efterrätt skogsbärsparfait. Som de också gillade. Alltså bara smörgåstårtan som var svårsåld.

 

 

 

Morgontv och te

September 25th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Sverige. - (1 Comments)

Här sitter jag. På morgnarna förvandlas min lägenhet till en strand i.. typ Mexico. Solen är så stark att den borrar sig in mellan persiennerna och in i ögonen på mig. Jag försöker desperat sova med ansiktet åt andra hållet, men det blir obekvämt efter ett tag.

Nu tvättar jag istället. Jag tvättar och tänker på hur det betyder något att det är första gången på fyra veckor som jag tvättar och garderoben är fortfarande full av kläder. Därav mitt köpstopp, jag äcklas av mina egen konsumtion. Jag har antagligen inget som är supermodernt, men jag bryr mig inte tillräckligt mycket för att vilja ge mig ut och handla massa nytt. Pengarna och miljön besparas istället. (Med undantag för en regnjacka som jag känner att jag behöver för att klara de dagliga 90 minuterspromenaderna fram och tillbaks till skolan.)

I eftermiddag ska jag på utbytesstudentmöte. Uppföljningsmöte. Prata inför Malmö Högskolas ledning om hur min termin i Australien var. Snart ska jag skriva ett blogginlägg om Australien också, så här med distans till hela grejen. Det behöver jag för mig själv känner jag.

Men nu först, morgontv och te.

Hej!

 

Folk retar sig tydligen på mig.

September 24th, 2012 | Posted by Jess in Skit. | Sverige. - (1 Comments)

Någon i mitt nya område hatar mig. Eller så är det som Malena sa, jag måste sluta vara så lättkränkt.

I lördagskväll låg jag i min säng och försökte bli varm (elementet funkar inte) samtidigt som jag tittade på Avatar (för andra gången i mitt liv) och försökte tänka bort oväsendet från lägenheten ovanför (någon hade röjig fest med många gäster). Då märker jag att det låter som något liksom stänker på fönsterrutorna. Mina persienner var nere och jag ignorerade det till en början, tänkte att någon från partyt ovanför kanske kastade ut godis.. Eller nåt. Men sen blev dunsarna högre och starkare och jag blev lite orolig. Släckte ljuset i taket och öppnade försiktigt det smalaste fönstret i mitten och kikade ut. Nedanför stod ett gäng fulla killar och förde liv och rökte. Jag ville inte provocera eller dra uppmärksamhet till mig så jag stängde fönstret igen och tänkte deala med mina fönster och potentiell skada senare.

Då märkte jag att fönstret inte gick att stänga. I ungefär femton minuter kämpade jag med att få igen fönstret, på slutet i panik eftersom jag inte ville sova med fönstret öppet när folk kastade saker på min lägenhet (och det dessutom redan var väldigt kallt inomhus). Till slut fick jag igen det, men då hade jag missat kärleksscenen i Avatar och var förbannad för det och för att folk är idioter som spelar hög musik och kastar saker.

Morgonen efter drog jag upp persiennerna och upptäckte att alla mina tre fönster hade blivit äggade. Det var stelt och kletigt och jobbigt, men jag tvättade av dem och svor och skrubbade och svor. Jäkla idioter.

Från utsidan såg det ut som att jag och tjejen bredvid var de enda som var utsatta. Så nu måste jag jobba hårt för att bli accepterad av Värnhemsborna.

 

I slutet av städproceduren.

När jag inte blev miljonär.

September 23rd, 2012 | Posted by Jess in Resa. | Sverige. | WOW! - (1 Comments)

 

 

På begäran av vänner i Tyskland som inte kan titta på TV4 Play kommer här den förkortade historien om hur jag hamnade i Postkodmiljonären:

Allt började när jag var på audition för programmet i Malmö 2010. Fick skriftligt berätta om mig själv samt svara på frågor under tidspress. Det gick ganska dåligt.

Sen ringde det en tjej från produktionsbolaget en sommardag när jag passade Grace i Tyskland och hon ville att jag skulle komma till Göteborg med en vän (hotell och resa bjöd de på) och vara på plats i studion för att eventuellt få tävla i heta stolen. Mina föräldrar skulle flytta precis samma dag så jag frågade mamma om hennes tillåtelse och välsignelse och bad mina bästisar Emelie och Malena att hänga på. Allt klaffade.

Så vi satt på tåget och fnissade och pratade om hur liten chans jag hade att faktiskt få svara på frågor och kanske vinna pengar. En av tolv på en random lottade lista trodde vi då. Men när vi mötte de andra deltagarna efter hotellfrukosten därpå så visade det sig att jag var nummer fyra på listan. Och vi skulle spela in fyra program. Så beroende på hur dåliga de före mig var, skulle jag kanske få sitta i stolen.

En hel dag hängde vi backstage, fick prata med Rickard Sjöberg (skittrevlig och väldigt lång), bli proffssminkad, äta god mat och sitta i publiken när de andra tävlade. Irriterande nog så kunde jag alla de andras frågor upp till 225000 kronorsnivån. Sen blev det mina tur när mannen som var före mig åkte ut hastigt då hans livlina varit bombsäker på fel svar.

Jag pudrades och hade fjärilar i magen. Emelie och Malena hamnade i de stolarna i publiken som kom att synas bakom mig hela tiden. Sen körde vi igång.

Två frågor hann jag med i första programmet innan klockan ljöd och vi fick byta om så att det sen i tv ska se ut som två olika dagar alternativt direktsändning. I stolen igen. De första frågorna upp till tiotusen var lätta. Vi konstaterade ju de innan, vi deltagare och anhöriga: antingen kan man frågorna och tycker de är lätta, eller så kan man de inte och de är svåra. Jag kunde mina. Tiotusen var också säkerhetsnivå som det var skönt att ta sig över. 20000 gick bra, 30000 gick bra. Frågan för 50000 kronor handlade om den grekiska tragedin Oidipus. En fråga som egentligen är min, mitt område, litteratur. Men jag visste inte. Jag använde min första livlina, 50/50 och hade två alternativ kvar. De fem livlinorna jag hade listade var värdelösa i den här frågan, det visste jag om. Fråga publiken kändes lika kasst då de var inhyrda gymnasieelever som såg oerhört ointresserade och tröga ut.

Jag bestämde mig för att chansa. Och chansade fel. Och åkte ner på tiotusen, fick en kram av Rickard och lämnade studion. Skitbesviken. Så jäkla störigt med en fråga jag inte kunde så tidigt, de andras frågor var ju mycket lättare! Ledsen och arg lämnade jag studion med mina två vänner och satte mig på ett tåg ner till Skåne igen. Jag är smartare och mer allmänbildad än 10000!

Nu i efterhand är jag glad över pengarna, glad över den roliga erfarenheten samt tröstad av det faktum att att gissa var rätt beslut. Jag har frågat livlinorna i efterhand, ingen visste svaret. Jag hade inget val. Så. Det var mina 15 minuter av berömdhet. Kul var det!

 

 

Sa ju att frågorna var lätta!

Secondhand rockar billigt!

September 20th, 2012 | Posted by Jess in Sverige. - (1 Comments)

Gud, känns som att världen redan vet allt. Tackar Facebook, Twitter och Instagram för det. Fast det finns inga forum där lite längre texter passar lika bra som här, på min egen lilla blogg.

Idag har jag inte läst ut några böcker (igår låg jag på sängen i tre timmar och sträckläste hela Jonas Gardells bok “Torka inga tårar utan handskar” (som för övrigt var något sjuksköterskor blev instruerade under HIV-virusets första spridningsdagar)). Däremot har jag varit på power walk och hamnade på Myrorna där jag tänkte försöka få tag på några heminredningsdetaljer mitt arma studenthem saknade.

Det blev lyckat. Och istället för att äcklas av min egen konsumtion så kände jag att de pengar jag la på begagnade saker där går till något bra. Det är miljövänligt och fint och moraliskt försvarbart på alla sätt. Och dessutom lyckades jag undvika handla en jättefin stickad klänning som jag inte behövde och höll mig till min lilla lista.

Fyrtio kronor senare och jag vandrade stolt hemåt i blåsten med följande saker i min (naturligtvis medhavda) shoppingbag:

1 st superstor tekopp för frusen och godissugna tillfällen

1 st vit porslinsmugg för förvaring av de mest använda sminkprodukterna i badrummet

2 st gammeldags kökshanddukar med monogrammet I.H. Skitbra kvalité. Lite gula fläckar som jag tänkte försöka få bort med linfröolja. Claras tips.

 

 

Jag är nöjd!

Godisavdelningen kallar

September 19th, 2012 | Posted by Jess in Mat. | Plugg. - (3 Comments)

Det jobbigaste på hela dagen är att passera godisavdelningen på Coop.

Jag har idag haft lektion med halva klassen och diskuterat våra immaterialrättsfrågor som ska besvaras innan fredag. Vi var klara lite innan 17, Malin och jag hade sällskap till stationen och sen gick jag resten av vägen tillbaks till Värnhem ensam. Det blåste som sören, men det gör det alltid i Malmö, och mina fingrar blev kalla.

Eftersom jag var sugen på att slänga ihop en pizza till kvällsmat så sprang jag inom Coop på vägen till studenthuset. Det är inte smart att handla när klockan är 18, man är svinhungrig och hängig och affären dessutom är full av folk som känner likadant. Jag skulle bara ha ett par saker, men lyckades ändå ströva runt helt för länge och fick i princip fysiskt slå bort min egen blick från lösgodislådorna när jag närmade mig kassorna.

Naturligtvis klarade jag det och nu har jag precis käkat smarrig LCHF-pizza och lite yoghurt med några hallon till efterrätt. Pizzan görs på omelettbotten med massa färsk svamp, prästost och lite tomatpuré. Gott!

PS. Till lunch åt jag halloumi och gurka. Ingen kan säga att man inte äter väldigt god mat som LCHF-are.