Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Att vända blad i boken.

June 30th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (2 Comments)

 

 

Nu är det nära på riktigt. Man kan säga att idag är nästan över, vilket betyder att jag bara har två hela dagar kvar i Australien. Tre nätter till ska jag sova i min säng. Sen åker jag hem.

På onsdag klockan sex på morgonen landar jag i Frankfurt och får pussa på Eric igen. Det känns nästintill overkligt att dagen som jag längtat efter så länge väldigt snart är här. Jag är redo. Det är sorgligt på ett vis att Australienkapitlet är slut, jag har träffat många fina människor, sett och upplevt massor och lärt mig otroligt mycket. Jag ångrar ingenting och jag är stolt över att snart ha klarat det.

Men livet går vidare och jag är redo att vända blad. Det som är kvar av sommaren kommer alltså spenderas hos Eric och hans flatmates i Frankfurt. Jag tänker shoppa lite kläder och skor, gå på bio, äta glass, umgås med svenskarna och tyskarna, jobba på samma förskola som förra året, hänga vid Main och njuta av att ha honom nära igen.

När slutet av augusti närmar sig sticker jag hem till Sverige igen för att hjälpa mamma och pappa flytta och samtidigt säga tack och hej till mitt barndomshem i Sveriges finaste by. Sen ska jag själv flytta in i nya studentlägenheten på Värnhem, återförenas med Emma, Ulrika och Malin, börja plugga igen och få en ny vardag där.

Jag vill också kramas med Emelie och Malena såklart och deras sambos, låta mig uppdateras om det som hänt under min frånvaro, dricka vin och fnittra tills klockan visar sent.

Det känns som det kommer bli riktigt bra det här, sommar, höst, vinter, vår. Jag är redo för nästa del av mitt liv.

 

Burntside Village med holländskan

June 30th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (0 Comments)

Dagen har spenderats med Marleen i ett köpcentrum som ligger typ 45 minuter härifrån med buss. (Troligtvis närmre med bil.) Ett ganska fancy ställe med fina affärer, men för höga priser för oss båda. Som dessutom inte skulle shoppa alls utan mest ville ha något att göra.

Vi gick omkring litegrann och önskade att vi var rika tills vi hade sett allt och satte oss ner i en fancy soffa och pratade om livet, familjen, vännerna och framtiden, alla de där små, oviktiga sakerna ni vet. Sen gick vi och åt. Marleen käkade vegetarisk wrap och jag åt medhavda kokta ägg med majonäs. Båda drack te, förstod att ni desperat ville veta.

Sen tog vi nåt varv till, Marleen handlade lite mat, vi gick loss på den kylda ölen i en spritaffär och tog sen bussen tillbaks igen. Helt enkelt en väldigt trevlig dag med trevligt sällskap. Vi tycker lika om väldigt mycket, Marleen och jag, vilket gör konversationer och berättelser roligare att dra igenom.

 

De hade ett träd inne i gallerian.

Höstigt och fint var det här.

 

Inspiration

June 29th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

From here.

Laser i näsan

June 29th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Ego. - (0 Comments)

Klockan 10.30 i förmiddags stegade en regnvåt svenska in i en liten hudvårdssalong cirka tjugo minuter härifrån, nöjd med att ha lyckats ta rätt buss, men samtidigt nervös för det som komma skulle. Damen, Meryl, som jobbade i lilla affären var världens trevligaste. Jag hade lovat Eric att vända på klacken bums om hon verkade oseriös eller smutsig eller sådär, men jag blev lugn direkt.

När jag stegade fram för att visa lilla pricken på näsan och liksom be lite om ursäkt för att det var en sån liten grej så blev jag hejdad av Meryl som upplyste mig om att hon hade sett fläcken redan när jag kom in genom dörren. Okej. Sen fick jag fylla i lite papper och Meryl undrade om jag ville sitta med bedövningskräm i tjugo minuter innan hon började, men jag sa nej tack och ville hellre vara effektiv och få det gjort.

På en liten brits i hennes behandlingsrum fick jag ligga och fläcken blev inspekterad och Meryl varnade för dåligt resultat första gången och jag kontrade med att det inte kan bli fler besök eftersom jag lämnar landet för gott på tisdag. Vi kom överens om att hålla tummarna för att denna enda session skulle vara nog.

Sen fick jag se laserpennan som skulle strypa det spruckna blodkärlet på min näsa, det såg ut lite som en minificklampa och Meryl varnade för en lätt smärta, satte på mig ett par mörktonade glasögon och körde igång.

Det var inte skönt. Det kändes som en eldupphettad nål väldigt fin nål kördes djupare och djupare och djupare ner i skinnet på mig. Jag bet ihop tänderna och knöt nävarna och låg still. Varje gång jag tänkte att nu jäklar går det inte mer, så flyttade hon strålen en macromillimeter och började om. Totalt varade det i fem minuter kanske och sen var Meryl nöjd och min näsa såg väldigt solskadad ut.

Medan Meryl berättade om sin son som hade problem med sin vattenräkning så fick jag hålla en ispack på näsan, vilket efter ett tag gjorde nästan mer ont än laserbehandlingen. Sen fick jag aloeverakräm på hela näsan och blev informerad om att ibland blir det som en liten brännblåsa precis där det största blodkärlet suttit, men den ska man låta bli.

Ja, sen var jag klar hos snälla australiska Meryl och vandrade mot bussen igen.

Nu ser näsan ganska rosaröd ut och är dessutom väldigt fräknig, så det är svårt att säga hur stor förändringen blev. Men jag tror nog att den ilsket röda pricken är borta och förhoppningsvis kommer den inte tillbaks heller. Ever.

Ni kan få en efter-bild om nån dag, när näsan inte ser ut som jordgubbsglass, okej?

Regnet det bara öser ner

June 29th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (0 Comments)

Fy fasiken vilket hemskt väder vi har nu ska ni veta! Det regnar och stormar och blåser och öser ner om vartannat. Varvat med fem minuter härlig höstsol innan det börjar spöregna igen. Jag försökte klara mig undan vattnet från himlen under min power walk imorse, men misslyckades ganska kraftigt. Efter ett varv av fyra så satte det igång och inom loppet av tjugo sekunder var framsidan av mina ben, från lår till skor dyngsura och jag började frysa. Körde ett varv till i stormen innan jag gav upp och gick hem. Inte roligt.

Skulle ju försöka visa er hur mycket det regnade, men det verkar omöjligt att fånga regn med iPhonen. Aja. Ni vet väl  hur skyfall ser ut, har ju hört att juni inte varit så himla soligt där hemma heller…

 

 

Efteråt besöket hos nattdjuren ville jag egentligen hem och spendera sista kvällen med Lindsey, men Diana ville bjuda på mat så det blev att vi stack in till Adelaide och slog oss ner på en italiensk restaurang. Jag hade planerat att inte äta pizza med dem och förberett kycklingfilé hemma, men nu skulle det ju dröja ordentligt med tid innan jag var hemma. Så jag tog beslutet att inte sitta hungrig med ett glas vatten och titta på fyra människor glufsa i sig smarriga pizzor, utan äta något som i och för sig inte var fakirkost, men väl vanlig LCHF. Det blev en sallad med rucola, gurka, marinerad paprika, kycklingfilé, parmesan och dillmajonäs. Extremt god! Och första gången jag åt grönsaker och mjölkprodukter på tio dagar. Underbart.

Sen satt vi kvar en lång stund och pratade om vår gångna termin vid Flinders, vad som var bra och vad som var dåligt. Diana är bra, för även om hon är australier så känns det ändå okej att kritisera det som jag tycker är dåligt med det här landet, och hon lyssnar och kommenterar utan att döma. Ja, sen hoppade vi in i hennes bil igen och hon var vänlig nog att köra oss hem trots att det var helt fel håll för hennes del. Vi överlämnade ett kort som jag skrivit några vänliga ord på, kramade om lilla damen och sen sa vi hejdå. Så nu ser jag nog aldrig mer henne, vilket känns konstigt och ganska dramatiskt, men är troligtvis sant.

Hemma igen fann jag Mariko i full färd med att baka morotspiroger efter japanskt recept. Klockan var 22.30 och jag bloggade lite snabbt. Julia kom förbi för att låna vår våg och Eric var inte på Skype. Jag sov istället.

 

Har glömt om jag visat den här bilden innan, men här är vi iallafall under ett möte på Dianas kontor. Från vänster: Matheusz från Polen, Marleen från Holland, svenskan och Alessandro från Italien.

 

 

Nattpromenad i Warrawong

June 28th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (0 Comments)

Gårdagens utflykt gick alltså till ett såkallat Animal Sanctuary, en djurpark där de tar hand om och skyddar djuren. Typ. Vet inte om det finns en korrekt svensk översättning. Tillsammans med Diana, som är vår kontaktperson för stipendieprogrammet, åkte Alessandro, Matheusz, Marleen och jag ungefär i trettio minuter från universitet och anlände till Warrawong Animal Sanctuary i Adelaide Hills. Diana körde och jag gav vägbeskrivning från framsätet medan de andra tre satt inklämda i baksätet. Vi var framme ungefär 17.30, precis i skymningen och fick snabba oss ikapp resten av gruppen som var inne i parken.

Sen påbörjade vi en liten vandring i mörkret och spanade samtidigt efter alla de djur som lever där och som bara kommer fram på kvällen. Vi stod i tjugo minuter vid en damm och försökte se näbbdjur som bodde där, men de ville inte komma fram. Guiden hade ficklampa med ett starkt ljussken och hon var väldigt duktig på att upptäcka djur i buskar och träd. Vi såg bland annat kängurur, wallabies, opossum, fåglar, koalor och en del andra mindre pungdjur som jag inte vet vad de heter på svenska.

Det var väldigt, väldigt, VÄLDIGT kallt, men också väldigt mysigt att gå omkring där i mörkret. Det var ganska uppenbart att djuren var trygga, men samtidigt inte orädda och jag föredrar verkligen dessa inhägnader där djuren lever i princip som vanligt, framför djurparker där de är inspärrade i trånga burar. Bra kväll!

(Har tyvärr inga bilder eftersom det var mörkt. Och en kamerablixt i ögat på ett djur räknas som djurplågeri. Har jag bestämt.)

Hej. Dagens babbel coming up. Klockan är 14.28. För en gångs skull sitter jag inte och bloggar och är osocial på mitt rum utan har släpat ut datorn med batteri i vardagsrummet. Det är himla dumt för här ute finns inget internet så det här blogginlägget får gå online senare. Mariko och jag försöker hålla modet uppe nu när vi precis har lagt två tragiska avsked bakom oss.

Lindsey åkte till flygplatsen runt 12.30 med en kompis och det var ett ganska sorgligt avsked. Hon har blivit lite som en storasyster under min tid här, alltid med råd och hjälp och var den som från första början la en imaginär arm runt min axlar och försökte se till att jag var glad. Fina sydafrikanska Lindsey som nyser högre än någon annan och som precis skrivit klart sitt doktorsarbete. Smart tjej!

Alicia åkte en halvtimme senare med en taxi och det var okej. Hon skrev sin sista tenta idag och var nöjd att ha allt bakom sig. Hon älskar ju Melbourne över allt annat och såg framemot två veckors vinterlov där tillsammans med sin pojkvän och bror.

Avsked som innebär att man inte vet när man ses nästa gång är ännu tristare än avsked där återföreningen är planerad. Jag är glad över att ha lärt känna det här fina människorna och jag hoppas våra vägar korsas igen någon gång i framtiden.

Så nu är det i princip bara Mariko och jag kvar. Sherlyn åker till Perth imorgon (ingen sörjer) och jag sticker på tisdag. Till dess har jag en del som ska hinnas med, men mest ska jag njuta av mina sista dagar i Australien. Det har varit en fantastisk tid här och jag vill krama ur de sista dropparna innan ett nytt kapitel börjar hemma i Tyskland.

Livet är bra fint. Och jag är tacksam och uppskattar det.

Kvällstankar för en gångs skull

June 27th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (0 Comments)

Hej!

Klockan är 23.13. Jag har varit hemma ett litet tag, hoppades att Eric skulle vilja skypa en stund, men han har inte svarat på sms och nu är det typ för sent om jag inte vill att mina sambos ska hata mig.

Jag har haft en mycket bra dag. Solsken, kallt och frisk vind, men fina vänner och god mat livade upp. Imorgon får jag berätta mer om kvällens utflykt som gick till ett djurhägn där vi vandrade omkring i mörkret.

Imorgon sticker Alicia hem till Melbourne och Lindsey åker på semester/jobbresa till Norge (Bergen av alla ställe) så det blir två stycken goodbyes imorgon också. De börjar droppa in så smått nu, de där avskeden och även fast jag vet att det är oundvikligt och tvunget så är det ändå trist att säga hejdå till människor man fått en relation till. (Men snart får jag säga hej till en annan människa jag har relation till!)

Troligtvis så spikades lite roliga planer i helgen också, med min favvoholländare Marleen.

Ja. Nu ska jag titta lite lite lite på amerikansk vitsopa-tv innan ögonlocken trillar ner. Hörs mer imorgon!

Hej!

 

 

Som så många gånger förr när livet är tufft så cirkulerar särskilt en tanke i huvudet: