I can put up with a lot of shit that this long-distance relationship causes. I have accepted going to couple’s dinners by myself, sleeping next to an empty pillow, missing out on exciting things he does with his friends, watching “our” shows alone, and seeing couples in love on the bus without him there to satisfy my need for a kiss. But when he is supposed to come tomorrow, and suddenly it turns out he doesn’t. My heart breaks in an instant and I miss him more than ever.
Att en gång i tiden ha varit lite längre än sin lillasyster..
October 21st, 2011 | Posted by in Filosoferande. | Kärlek. - (2 Comments)Är det konstigt att folk trodde att vi var tvillingar? Här är Jannicke 3 år och jag 5 år. Nu för tiden är hon 20 cm längre än mig. Och vi håller inte handen så ofta. Mamma gillade när vi matchade och har själv sytt våra klänningar. Hon är redig min syster, väldigt redig och väldigt lång.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Idag har jag spenderat hela dagen i skolan, med min dator i knät och fyra klasskompisar i örat. Vi satt i biblioteket nere i Västra Hamnen och jobbade med vår presentation som ska framföras på torsdag. Det gick bra tror jag, lite diskussioner blev det, men vad jag vet så är vi fortfarande vänner och det är såå mycket bättre att jobba med människor som man har något gemensamt med, som man kan lite på och som man vet vad man har.
Biblioteket som hör till Malmö Högskola är en inspirerande plats också, tycker jag. Stort, ljust och luftigt med soffor, grupprum, cafeteria, stolar kring bord och fåtöljer som sittplatsalternativ. Synd bara att det ligger så långt bort från min lägenhet; när jag är ledig från skolan orkar jag aldrig ta mig ur pyjamasbyxorna för att sätta mig där och plugga.
Vår presentation ska handla om leet, 1337, ett internetspråk som först användas av hackers i början av internet- och datoreran, men nu har spridits till chatrum och social media. Riktigt intressant är det, fast jag känner mig som en farmor-n00b. Typ en gammal, omodern människa som inte riktigt är med i svängarna.
I övrigt intet nytt. Jag går fortfarande och väntar på ett Letter of Acceptance från universitet i Australien, jag drömmer fortfarande om cash till en Japanresa och jag saknar fortfarande min pojkvän. Vi säger så.
Att sammanfatta bloggen:
October 16th, 2011 | Posted by in Bloggbloggblogg | Filosoferande. - (3 Comments)
Den där blinkande jäkla markören gör mig så himla streesad! Jag har tid på mig idag och jag vet att jag borde skriva en massa och få undan saker, men när den blinkar loss så blir jag galen och gör såhär istället: aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa , eller såhär: jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssshhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhheeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh. OOch så bara sitter jag och tittar på de långa raderna av bokstäver. Börjar google idiotiska grejer, kollar Facebook ännu en gång eller bara sitter och tittar på mina fötter. Motivation. Jag vet ju att jag hatar mig själv när kjag spar allt till sista minuten. Faktan finns här inne, i lilla kokosnöten, men den vägrar komma ut genom fingrarna och få rätt tangenter nertryckta. Suck. Att blogga gick ju uppenbarligen bra.
Att fota sin frukost för pojkvännens skull.
October 15th, 2011 | Posted by in Mannen. | Mat. - (0 Comments)Sen jag kom tillbaks från Frankfurt senaste gången har min lilla hjärna sysselsatt sig med framtidsplanerande på hög nivå. Det lite onödigt på ett vis för att jag vet ju var jag är och vad jag gör de närmsta två åren. Men jag kan ändå inte sluta, detta skyller jag på tre personer: Linda, Angelica och Yvonne. De får mig att längta efter nya tider. Idag har jag svurit över de tusen olika tyska grammatiska ändelser som finns och sen åt jag bacon och fil med hallon till frukost.
Gud vilken värdelös bloggerska jag är. Inget sammanhang, inget intressant innehåll. Ber om ursäkt med det och skickar en bild som togs för Erics skull. Man skulle kunna säga att den här bilden är rekvisita i vårt distansförhållande. Blir det bra så?
– Posted using BlogPress from my iPhone
Att vara lite cheesy fast på allvar ändå.
October 14th, 2011 | Posted by in Filosoferande. | Kärlek. | Sverige. | Tyskland. - (0 Comments)Det är fredag och Eric är in the pub med våra vänner, dricker öl och skrattar och här sitter jag och kollar på Jersey Shore. Det här är vardagen och verkligheten som jag har valt. Jag trivs, det känns rätt i magen att vara här och inte där, jag utvecklas och växer. En kärlek som har klarat mer än ett år av distansföhållande är en stark kärlek, det tror jag på. Det har aldrig funnits något alternativ, förstår ni inte det, ni som ifrågasätter och skakar skeptiskt på era huvud, man kan inte avsluta något som är som syre för en. Varför skulle vi göra slut, säga hejdå för alltid när vårt förhållande under ett hjärteskärande avsked på en flygplats i Tyskland just då var det enda som jag var riktig säker på. När jag flög från Frankfurt förra året var jag ledsnare än jag någonsin varit, men i både hjärta och hjärna fanns, och finns fortfarande, en klar låga av vilja och tro och hopp. Utan honom är jag inte hel och min hand är tom. Med honom är mitt leende bredare, mitt skratt högre och mitt liv komplett.
Jag klarar många ensamma fredagkvällar till eftersom jag vet att tunneln som jag befinner mig i är självvald och jag kan se ljuset i slutet av den.
(Och i ljuset ser jag silhuetten av en lång, snygg man som sjunger Maria Mena-låtar och äter bacon. Han väntar på mig.)
Otroligt osmickrande bild på E, men jag är rätt söt iallafall. Också ligger jag med huvudet i hans knä, mys!
Vi håller på med ännu en gruppredovisning i skolan just nu. Men den här är rolig och intressant beroende på två faktorer: Dels har vi fått välja grupp själv så jag är med finlandssvenska fina Malin, hysteriskt roliga Emma och underfundiga söta Ulrika. Och dels har vi också valt ämne själv. Vårt är intressant och spännande och kommer förhoppningsvis övertyga läraren att ge oss ett betyg som består av en bokstav från början av alfabetet.
Det är mycket snack på våra gruppmöten, det ska erkännas. Mycket skvaller, mycket fniss och lite snuskigheter. Men vi får ändå saker gjorda, vi samarbetar fint och alla vågar komma med åsikter och säga vad de tycker. (Tror jag iallafall..) Det bästa är ändå att jag slipper tampas med idioter som inte fattar, som inte pratar engelska och som inte gör vad de ska. Ingen i vår grupp förväntar sig att någon ska göra allt och vi behöver troligtvis inte ordbajsa på redovisningsdagen för att vi inte har koll på vårt ämne.
Ville mest bara säga det, att jag inte hatar grupper och att jag är då väldigt nöjd med mina klasskamrater.
Extremt dålig bild (förlåt tjejer) på Malin, Emma och Debbie som posar med den studenttraditionella “plastlådelunchen”. Härliga tider!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Att inte kunna somna förrän efter två på natten igår, det var lite irriterande. Så jag vaknade imorse väldigt trött och med grus i ögonen och ville inte alls gå upp. Eric är inte här. Han fattas.
Som tur är fick jag en pratstund med Ulrika som vägde upp min dåliga tisdagsstart och när Emma och Malin också var på plats bestämde vi presenationsämne och fick se Emma pussa en rödhårig kille. Jag kostade på mig en dagens i skolmatsalen och fick sejfilé och potatis, konstigt nog precis vad jag var sugen på.
Vi lyssnade på föreläsning, pratade skit och sen åkte jag hem med början på en huvudvärk bakom vänstra tinningen. Den har (nog) försvunnit nu tror jag.
Massa plugg att ta igen eftersom jag var en lat liten mask förra veckan, så helgens planer är bokade iallafall. Också morgondagen blir busy; gruppmöte, Australienmöte och barnpassning. Mina bollar är i luften.
Tur att Eric har lärt mig att man ska tejpa över sin webkamera så att ingen spionerar när kollar på Svenska Hollywoodfruar på TV3 Play. Min lilla tejpbit hälsar artigt.
Att sammanfatta de senaste tio timmarna.
October 10th, 2011 | Posted by in Annat. | Filosoferande. - (1 Comments)Vi lämnade tillbaka mina snygga höstskor på Goertz för att de var för stora. Fick pengarna tillbaks trots att jag egentligen hade haft dem på mig en hel kväll på stan. Sen fick jag lite godis och en tonfiskmacka av Eric och vi tittade på två avsnitt av världens just nu roligaste tv-serie Outnumbered. Den får mig att längta ännu mer efter barn, men gör Eric rädd och uppkörd. Sen låg vi i hans säng i en timme och lyssnade på tystnaden och pratade om oviktigheter. Han klappade mig över håret som han brukar och jag klagade inte när hans skäggstubb rev mig på näsan. Efter ett tag blev han hungrig och gick och hämtade en tallrik pastarester från köket. Medans han åt dem tillsammans med ett glas ljummen cola kollade vi på en fin video med en liten amerikansk tjej som började gråta av glädje när hon fick reda på att hon skulle få åka till Disneyland. Sen tog vi min röda resväska, köpte biljetter till flygplatsen och åkte spårvagn tillsammans med världens gladaste lilla pensionär till centralstationen. Tåget var fullt men jag stod nära Eric och berättade om mina skumma klasskamrater och han lyssnade och rynkade ögonbrynen på de rätta ställena. Vi checkade in mitt bagage och gick hand i hand mot gaten, jag hade gott om tid och han med. När han tvättade händerna på en flygplatstoalett, fingrade jag på en dyr väska där min dator hade fått plats och tänkte på att jag saknade honom redan.
Vi skiljdes åt vid säkerhetskontrollen som vanligt, massa pussar och kramar och sen visade jag mitt boardingpass för en man i röd väst som nickade medlidsamt och släppte förbi mig. Eric på andra sidan och jag i en kö med bunke japanska turister framför mig. Fina fina Eric som står ut med mig och mina distansförhållandebeslut.
Flyget var försenat men sen gick det snabbt. Bagaget var försenat men sen gick det bra ändå. Tåget kom efter ett tag, äckliga backslickpojkar med öl i handen och en tjej med åtta bowlingklot i väskor med hjul delade ståplats med mig på öresundståget. Sen var det slut med kollektivtrafik, mamma hade propsat på taxikrav på väg mot osäkra Rosengård och jag ifrågasatte inte. Resväskan och jag och en dyr påse Ahlgrens från Pressbyrån, tio minuter i baksätet på en Audi och sen steg jag in genom dörren här hemma. Nu har jag tänkt på hur tomt och litet och ensamt det är här jämfört med hos Eric i kollektivet. Jag har bestämt träff med bästa klasskamraterna imorgon, jag har smsat med Emelie och Malena och kommit fram till att livet, i Tyskland eller i Sverige, faktiskt är rätt fint.
Nu skålar vi på det med de sista tre bilarna. Zum Wohl!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Copyright © 2023 All rights reserved.
Designed by 