Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Åh vad hon tränar nu, våra lilla maratonlöpare. Alltså innan ville hon bara gå om Eric och jag satt på golvet och hetsade henne att långsamt ta ett stapplande steg mellan oss, men nu reser hon sig upp så fort hon får chansen. Hon går rätt ut i luften och behöver inte ens ha ett mål i sikte. Hon cruisar mellan möbler och människor och leksakslådor och skrivbordsstolar och toalettborstar. Och hon blir stadigare och stadigare för var dag som går. Koncentrationen i det lilla söta ansiktet är enorm, hon spänner varenda muskel i hela kroppen för att lyckas lyfta den knubbiga, oftast strumplösa, foten från golvet och faktiskt ta sig framåt, ståendes, för egen maskin.

Det är så fascinerade att se hur vår bebis med spagettibenen plötsligt börjat stappla omkring här hemma. Imorse tog hon säkert fem steg på raken, utan pappas hand, utan mammas hand. Helt själv med sin älskade gula filt som en boxares handduk runt halsen. Idag reste hon sig också upp utan att hålla i sig någonstans. Första gången. Jag blir så lycklig.

Och så busade hon med Lena i kyrkan, Lena som är två månader äldre och kan gå. Elsa tittade beundrande på Lena när hon pinnade runt varv efter varv runt bordet och sen satte hon av efter henne. Krypandes, fnissandes och snabbt gick det. De busade med varandra och man såg på Elsa att det här var riktigt roligt, en sådan tjej som går, en sådan ville hon också bli.

Snart är hon en sådan tjej.

Slutammat

May 2nd, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Nu är Elsa abgestillt. Av-ammad. Avvänjd. Idag var första gången som jag inte ammad henne innan hon skulle sova. Hon är 13 månader nu och vi har skyndat långsamt. Kvällsamningen var den sista av våra amningsstunder som var kvar och även om hon har uppskattat att gosa lite innan sängdags, så har jag ändå haft känslan att hon inte direkt har behövt mjölken eller stunden för att kunna sova.

Och mycket riktigt. Vi läste saga och myste inne på hennes rum istället, jag kramade henne hårt, hårt, hårt och lade ner henne i sängen med hennes älskade filt. Hon somnade och jag satte mig på soffan bredvid amningskudden. Tittade på den. Slutet på en era. Sorgligt och konstigt. Inte så himla skönt egentligen för det var längesen som det var jobbigt att amma och Eric kan lägga henne och trösta henne han också, så bröstet har liksom inte haft magisk effekt på det viset på ett tag. Men nån gång måste vi väl sluta. Jag vill inte har bröllopsklänning med amningsluckor. Och kanske var det tid nu. Kanske hetsade samhället mig lite. Kanske. Ach, jag vet inte. Nu är det gjort. Imorgon ska jag krama henne och bära henne och kittla henne och pussa henne på näsan och leka med henne och sjunga med henne och mata henne och tvätta henne och ha henne nära nära nära. Redo att lära henne om livet och fånga henne när hon faller. Precis som varje dag.

Jag har älskat att amma. Det funkade bra från början för oss, med amningsnapp när hon var pytteliten, men sen utan, utan problem. Och även om jag i början blev chockad och lite stressad över hur mycket tid som tillbringades på soffan med en bebis vid bröstet, så var det ändå mysigt och fint när jag väl accepterade att det var okej och normalt att låta Elsa bestämma när hon ville amma. Och det var i princip 23 timmar om dygnet i början.

Jag förstår att alla inte kan amma, men att bestämma sig från början att man inte vill, utan att ens testa, det tycker jag är rätt dumt. Bröstmjölk är fantastiskt på så många sätt och även om det blir människor av flaskmatade ungar också, så finns det inget som är nyttigare för en liten bebis än mammans bröstmjölk. Visste ni till exempel att bebisens saliv går in i mammans bröst under amningen så att mammans kropp ska veta hur bebisen mår och sen producera extra mycket antikroppar och ämnen som bebisen behöver? Hur fantastiskt är inte det?

I många kulturer ammar man sina barn tills de är över fyra år gamla, av praktiska skäl. Och praktiska skäl finns det gott om. Maten är alltid perfekt anpassad till just den egna ungen, perfekt tempererad, perfekt att hala fram med kort varsel, perfekt gos- och mysstund för att bonda med mamman, i vars kropp de bott i nio månader.

Nu är den alltså över. Denna perfekta tid.

Vintern rasat ut i våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö…

Hela dagen har jag gått runt och sjungit valborgsmusik för Elsa och ikväll fick vi sen äntligen höra samma sånger live i svenska kyrkan. Dagen var produktiv och fin. Jag firade en framgång med att köpa ett nagellack nere i stan och Elsa fick sina fötter mätte så att vi kan köpa skor till henne. Eric hängde tålmodigt med trots att lördagsshopping är något av det värsta han vet.

Sen kom vi hem och åt lunch, räkmacka för mig, har blivit lite besatt av det, Elsa och Eric åt spagetti och köttfärssås från igår. Sen sov Elsa och jag skrev fyra texter om mopedhjälmar, mopeddelar, mopedtrim och mopedmärken. Visst anar ni ett visst mopedtema där?

På eftermiddagen gjorde vi oss redo för en utflykt till det där Valborgsfirandet jag nämnde i början och kastade oss upp för alla backarna till svenska kyrkan. Träffade Izla och hennes son som är född på samma dag som Elsa fast ett år tidigare. Kul sammanträffande. Blev lite tjatad på att börja i kören igen, men jag tror inte att det blir förrän i höst ändå. Sen sjöng den där kören under ledning av Stefan, Torvild pratade lite och så blev det vårtal av nån okänd förmåga. Sen fick vi köpa korv! Och öl! Och vin! Och Josefin och Christian var där med Emil och vi åt på en filt i trädgården och frös, som sig bör.

Jag tänkte på att jag haft några av mina absolut mest berusade stunder på Valborgsmässoaftnar, men att livet förändrats och att jag nu satt och matade min ettåring med korv och avocado istället för att halsa äckliga shottar häxblandning. Tänk att jag till slut fick den där familjen som jag drömt om sen jag började läsa vuxenböcker i åttaårsåldern… Livet alltså. För jäkla fint. Sen cyklade vi hem, tryckte i den där ungen lite gröt också och la ner henne i hennes säng tillsammans med hennes stora kärlek i livet, den gula filten. Nu sover hon och jag har svamlat klart om både mopeder och Valborg och ska titta på tysk tv och klappa min man på benet.

Tack för mig.

Två sprutor i låren

April 28th, 2016 | Posted by Jess in Skit. | Tyskland. - (1 Comments)

Vi har haft en lite tuff dag idag, Elsa och jag. Eller mest Elsa kanske, men det är inte så kul för mig heller när hon inte mår bra. Och allt är den moderna hälsovårdens fel. Vi var ju hos doktorn imorse för att fylla på ett par vaccinationer och idag behövde vi inte vänta mer än 50 minuter innan läkaren stressat kom in och stack en spruta i varje barnlår.

Sen somnade Elsa i vagnen på vägen hem, sittandes med ett kex i munnen. Det händer nästan aldrig nu för tiden. Väl hemma vaknade hon till och åt lunch och sov sen i två timmar, precis som vanligt. Sen vaknade hon och var så ledsen. Grät nonstop i säkert en halvtimme och tog sig för låren där sprutorna hade satts. Inget hjälpte, inte ens de små filmerna på moster Jannickes hundvalpar som annars är det bästa hon vet. Hon bara grät och grät och grät. Vi skypade med mamma vilket distraherade litegrann, men sen grät hon igen när vi la på. Jag ringde till doktorn eftersom detta är så ovanligt för Elsa, även de andra gångerna hon blivit vaccinerad har det inte varit så här. Och dessutom var hon inte svullen, röd eller varm på benen där hon fått sprutorna.

Hos doktorn sa de bara att jag skulle ge henne paracetamol om hon fick feber, men det hade hon inte. Så vi kämpade oss igenom snack och gick sen till lekplatsen en sväng där hon blev nöjd efter ett tag, så länge hon inte behövde röra på benen utan bara satt i sanden och mosade sandkaka efter sandkaka som jag bakade åt henne. Lilla strumpan.

Sen grät hon igen när vi kom hem och ville inte bli buren upp för trappan och heller inte gå. Till slut däckade hon vid tandborstningen och jag fick krångla på henne sovpåsen och säga godnatt samtidigt som hon kved i halvsömn. Nu hoppas vi på bättring tills imorgon och en lugn natt.

Musikskolesprång och handlesprång

April 27th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Ibland går tiden bara så himla snabbt. Jag märker när det är dags att städa upp Elsas leksaker, innan hon ska gå och ta på pyjamasen, hur mycket vi har lekt i vardagsrummet och hur mycket vi har varit på språng. Mycket på språng idag.

Vi stack och handlade i förmiddags, hann med två mataffärer och en blöjaffär innan blodsockret dippade hos oss båda och vi fick gå hem och äta lunch. Sen sov Elsa och jag skrev om mobiltelefoner och sådär. Sen vaknade hon i rättan tid för att vi skulle kunna hasta iväg till musikskolan där vi sjöng och dansade.

Tyskarna har en extravers i Pippi Långstrump-låten med en melodi som inte återfinns nånstans i den svenska. Det tyckte gitarr-Brit var fascinerande.

Efteråt gick vi och fikade med Laura och Carla. Pratade bebbar och sömn och bajs och mat och bröllop. Allt sånt som snurrar i våra huvuden just nu, fast Laura är redan gift.

Nu är det tid att lägga sig igen. Imorgon ska Elsa vaccineras. Jag ska tvätta. Och kurera min förkylning så att jag kan träna igen. Japp.

Späckad tisdag i april

April 26th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Idag har vi varit i Svenska Kyrkan igen, Elsa och jag. Det var trevligt. Jag försöker uppmuntra Elsa till att utforska leksaker och barn utan mig, men det går fortfarande sådär. Jag ska gärna vara med på ett hörn för att hon ska känna sig säker. Men det tränar vi vidare på. Till lunch hade jag med korv, morötter och broccoli till Elsa och detsamma plus ägg och majonäs till mig själv.

Till efterrätt fick Elsa en kiwi och jag en kopp te. Sen blev hon väldigt röd och lite svullen om hakan, så det kanske innebär att hon är lite överkänslig mot kiwi, men det försvann snabbt igen sen. Vi hade sällskap av kantor Stefan och medhjälpare Thor, samt Josefin och Emil vid lunchbordet. Det var trevligt.

Sen tog dock Elsas energi slut så vi cyklade hem i hast och hon skrek förtvivlat nästan hela vägen och däckade sen i sängen så fort vi kommit hem. Jag satte mig och skulle skriva texter om privatlånserbjudanden, men de var redan gjorda så jag fick oväntat ledigt och klöddade med bröllopet istället. Också bra!

Ja, sen dök Elsas farföräldrar upp efter tuppisen och var glada att se Elsa samt hade med sig en massa papp som jag ska ha till ett pysselprojekt. Vi drack kaffe ihop innan de gåtränade med Elsa och vi diskuterade godis och IKEA och London och så vidare. När de stack igen efter någon timme gick Elsa och jag också ut, utan vagn och vandrade iväg till lekplatsen här mittemot, hand i hand. Det tog ungefär 100 gånger så lång tid som med vagn, men det gjorde ju inget när även vägen var målet.

Det var snorkallt och blåsigt och regnade på slutet, men vår lilla tjej fick åka rutschkana och gunga och klättra in och ur olika små lekstugor, åla nerför ramper och “hoppa” i vattenpölar. Så det var lyckat. Efter kvällsmaten tog vi på pyjamas, borstade tänderna och kramades och sen kom Eric hem och tog över läggningen. Som verkligen bara är en läggning nu för tiden. Det vill säga, man lägger henne i sängen och säger godnatt och går ut. Så. Skönt. (Inser att det inte alltid kommer vara så, men jag njuter så länge det varar.)

Nu har jag skrivit på mitt nya jobb som handlar om mopeddelar, 2750 ord x 2 om mopeddelar. Det ni. Och nu hoppas jag att vi snart ska sova för jag är fortfarande väldigt förkyld och trött och gillar min säng. Hej på den!

Söndagstristess

April 24th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det snöar ute. Vi hann med en liten cykeltur i förmiddags för frisk luft och sen började spöregna så fort vi kom in. Och nu snöar det alltså.

Jag har äntligen blivit klar med veckans jobb, vi har ätit kycklingsoppa med creme fraiche till lunch (Elsa åt creme fraiche med kycklingsoppa), hon sover nu och jag försöker uppdatera min dator. Det går sådär.

Samtidigt kollar vi på The Americans på tv, tänker på bröllop och mat och klänningar och sånt. Och hoppas att nästa helg kanske blir lite roligare. Men vi är ju tillsammans iallfall. Alltid nåt.

(Jag är alltså lite gladare än det låter. Jag har det bra. Jag älskar min man och min dotter och min familj och mina vänner och min lägenhet och mitt liv. Allt är lugnt.)

(Kan nån komma förbi med en Paradis-ask? Tack på förhand.)

Lördagstristess

April 23rd, 2016 | Posted by Jess in Jobb. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Lite tråkig lördag idag, får jag väl erkänna. Blev lite ledsen att vi inte har fler barnfamiljsvänner i stan som vi kan hänga med, kontaktnätet är liksom rätt mycket mindre när man inte kan räkna in de hemma i Sverige som också finns tillgängliga för spontana lördagsbesök.

Men ja. Tiden gick ändå. Jag jobbade massor och Eric och Elsa lekte. Vi var och handlade i regnet och sen tog Elsa med sig Eric till vår favoritlekplats och busade loss lite där medan jag jobbade lite till.

Nu var det tänkt att Elsa skulle sova, men hon vaknade precis och det låter som att hon trodde att det bara var tupplursdags för hon snackar loss så det skallrar i dörrarna.

Hon har nog nån tand till på G, vår lilla ettåring. Hon dreglar och gnager på sina händer och är snorig och glansig i ögonen. Vi får väl se om det dyker upp nåt, än så länge kan man inte känna nåt alls.

Igår hade jag bestämt att Elsa och jag skulle åka och bada. Hon älskade ju babysimmet (efter en lite knagglig, gråtig start) och att bada i badkaret är typ det bästa hon vet. Vi måste liksom vara försiktiga här hemma med att nämna B-ordet för högt, för om hon hör att det talas om bad så rusar hon det snabbaste hon kan krypa mot badkaret, ställer sig och slår med knytnävarna på insidan, samtidigt som hon försöker ta av sig strumporna och tröjan för att kunna hoppa i. Så bad kändes som en bra idé för vår alldeles egna firre.

Jag googlade och kom fram till att det närmsta inomhusbadet med pool “för icke-simmare” som det stod på hemsidan, skulle ligga i Bergen-Enkheim. Det är där vår tunnelbanelinje slutar så det kan väl inte vara så långt tänkte jag och kastade upp unge och badgrejer på cykeln och trampade iväg. Det var ganska långt. Google Maps hade sagt 25 minuter, men det tog nog fasiken minst 35. Backe upp och backe ner, genom skogar och industriområde, under broar och över järnvägsspår.

När vi väl var framme visade det sig att den där poolen som var för “icke-simmare” tydligen var 120 cm djup och inget som Elsa bottnade i direkt. Det var alltså fel av mig att tolka den som en barnpool. Dessutom var vattnet för kallt för det lilla livet som frös efter tio minuter. Som tur var hade de en lång trappa ner i vattnet där vi kunde leka lite, men efter 25 minuter klättrade Elsa upp för trappan och vägrade gå i igen. Så då duschade vi och klädde på oss och övervägde att cykla hem igen, men eftersom det tagit sån tid så cyklade vi istället till den där slutstationen på tunnelbanan och tog tåget hem till vår stadsdel istället.

Elsa hade en kul och mysig förmiddag, men jag grämde mig lite och gav mig senare under dagen på en ny undersökning på internet. Det finns visst inomhusbad även i vår del av Frankfurt. Sju minuter bort med cykel. Med babypool som är 35 grader varm. Dit ska vi nästa torsdag.

Sångstund med Brit

April 21st, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Igår var vi alltså på Musikskolan, för andra gången. Och som vi älskar det! Det är en stor skola inhyst i ett vanligt hus längs med gågatan här i vår stadsdel. De har alla möjliga sorters klasser och undervisningsgrupper, från saxofon till triangel typ och nybörjare upp till proffs.

På onsdagseftermiddagarna hänger vi där tillsammans med Brit som är vår lärare. Hon spelar gitarr och sjunger och delar med sig av sina maracas, sjalar och bjällror. Vi lyssnar på klassisk musik och folkmusik och Pippi Långstrump och vi dansar och sjunger. Så snart Brit tycker att vi kan låten bra nog så sjunger hon en stämma till, eller kanon, och det är så härligt. Som det lilla ljus jag är så sitter jag snällt och sjunger och gungar och klappar. De andra mammorna var liiiite väl snackiga och okoncentrerade tyckte jag, men de kanske skärper sig…

Dessutom är ju två av de andra mammorna våra kompisar från den tyska lekgruppen med sina döttrar som är bara några veckor yngre än Elsa.

Elsa ja, hon gillar det också. Gungar med och “trallar” på sitt eget vis, spelar med maracasen och hjälper till att städa. Varje gång avslutas med en lugn låt och massa såpbubblor. Och då gråter jag nästan för att jag är så glad att Elsa finns och att upptäcka världen tillsammans med henne är en av de bästa känslorna som finns.