Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Vardagen med husplaner och Skamfeber

January 16th, 2017 | Posted by Jess in Film. | Tyskland. | Ungen - (1 Comments)

Tja! Det är måndag och vardagen drar  igång igen efter en lång helg. Lång eftersom Eric var ledig i fredags igen. Vi har inte gjort mycket mer än att umgås här hemmavid. Handlat, lekt med Duplo, lagat Jannickes vegetariska lasagne och hetskollat Skam. Alltså denna norska ungdomsserie som tagit alla svenskar med storm. Så även mig. Jag känner mig helt seriöst kär i William. Och fast att han är en drittsekk emellanåt så är han bara så heeet när han är en. Älskar såklart Noora också och hennes brains och perfekta läppstift. Jag har tredje säsongen kvar, men måste först lugna ner mig lite efter sista avsnittet av säsong 2.

Igår var mina svärföräldrar här och drack kaffe och pratade. Jag kan härmed avslöja att vi ju har lite planer på att flytta in i lägenheten på toppen av deras hus. Detta för att spara pengar inför husbygge/husköp/husrenoverande och samtidigt testa om det funkar att bo “tillsammans” med dem. Tanken är att flytten ska gå i början av sommaren, så det är inte så långt kvar/oceaner av dagar kvar och mycket att fundera på.

Ja, och annars då? Livet rullar på. Jag ser framemot varmare temperaturer och mindre regn så att man kan vara ute lite mer. Men å andra sidan trivs både Elsa och jag rätt bra inne i stugvärmen också.

 

Elsas sångröst

January 14th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Elsa sjunger numera som en gudinna. Alltså hon har väl kanske inte en helt ren ton än (hrmhosthrm), men vem har det?! Det roliga (och vansinnigt gulliga) är att hon försöker. Och hon kan texten så bra till hundratals låtar vi sjunger hela tiden. Men hon hinner liksom inte uttala orden så snabbt som sången kräver. Så hon hänger på på ord med jämna mellanrum. Så svårt att filma tyvärr för hon vill hellre kolla på telefonen än sjunga när den är framme. Men har till exempel kört mycket Midnatt råder i jul, alltså tipp tapp tipp tapp, fast hon kör tapp hela vägen fram till ett basigt slut-tapp. Och Bäbä vita lamm sjunger vi, där strumporna på slutet är till Elsa och inte lillebror.

Hon sjunger också mycket på tyska. Men i musikgruppen vi går till varje onsdag har hon hittills varit tyst som en mus. Tills i onsdags då hon var i sin egen lilla värld när vi sjöng en sång som vi sjunger i princip varje gång där. Tyska versionen av En elefant balanserade. Hon tog alltså i som bara den och alla andra föräldrar kunde knappt hålla sig för skratt och läraren log stolt. Jag grät såklart nästan.

Fredagsfeeling med familjen

January 13th, 2017 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

På golvet sitter Elsa och Eric och leker med en krubba som vi byggde i lego igår. Jesusbarnet ligger där, bredvid sina föräldrar Maria, en lego-pojke med Superman-tröja, och Josef, en legoflicka med tofs och knallröda byxor. Elsa har delat ut rollerna. Jag har precis jobbat en timme, till ljudet av deras bus där nere på golvet. Det är visserligen bara fredag, men Eric är hemma vilket är lyx för oss alla tre. Han har en massa semesterdagar kvar från förra året som hans chef nu hetsar honom att ta ut.

Det har varit en lite tuff vecka. Elsa blev visserligen friskare och är nu nästan helt återställd. Men hon har ändå sovit lite knaggligt och varit lite kinkig om dagarna. Det snöade och var härligt ena dagen och vi njöt av flingorna på en prommis runt kvarteren. Men sen spöregnade det och var för varmt så nu är allt det vita borta igen.

En resa till Sverige i slutet av februari är bokad. Vi har inte varit hemma sen i oktober, så det ska bli kul att träffa folk, spana in nya hus och sådär. Jag vill dessutom köpa löständer på Bo Ohlsson och äta pizza med räkor på. Elsas mormor har redan gjort upp ett schema för deras aktiviteter som inte involverar mig. Så jag tar väl med både jobbdator och en bra bok och hoppas på det bästa.

På tal om resa så känner vi oss sugna på lite sol nu innan den tyska våren gör sitt intåg. Någon som har ett tips på var det billigaste solskenet och värmen finns i januari, februari? Tack på förhand för tips.

Nu ska vi göra lunch och sen är det tid att sova middag. I eftermiddag går vi nog och handlar för kylskåpet saknar några basvaror och jag är sugen på Jannickes lasagne (vegetarisk med spenat och getost) till middag.

Hej på er!

Det febriga plåstret

January 8th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Elsa var sjuk igår. Och två dagar innan det. Och egentligen nog idag också. Men igår var det värst. Sist hon var så dålig var lämpligt nog när vi skulle fira hennes första födelsedag för tio månader sen. Hon har vaknat i panik varje halvtimme de senaste tre nätterna. Antingen av akut törstighet, eller för att det rann snor på överläppen, vilket hon inte kan acceptera, eller för att hon hade ont i halsen och kände sig hängig. Igår somnade hon om i vår säng med fötterna på min mage. Sen spenderade vi i princip hela dagen i det läget. Gosade, kramades, drack juice och försökte hitta nya böcker som vi inte redan hade läst fem gånger. Hon var så varm, så varm. Och så ledsen och ynklig och trött och slö och liten. Vi brukar vara väldigt snåla med paracetamol, men igår gick det inte att låta febern göra sitt jobb ostört. Så vi gav henne en liten hutt var sjätte timme, efter nogrann konsultation med Emelie och Malena (aka the supermoms). Och idag mår hon mycket bättre.

Hon har ögonen öppna på hel stång, hon pratar och fnissar. Och är hungrig! Igår åt hon några vindruvor bara. Och en glass som hennes mormor via ett uppiggande skype-samtal föreslog. Så nu ska jag joina min frukost-fixande familj i köket och vara glad för att det bara var feber och att vi har medicin som underlättar i sådana här lägen.

Ibland är jag alldeles trött i huvudet efter en hel dag med Elsas diskussioner och alla berättelser som hon kräver att jag drar om och om igen. Men efter en dag då hon ligger matt i min famn och inte vill prata alls, så saknar man ju den där lilla rösten direkt. Nu ser jag framemot att höra om hur hon ska hjälpa mormor med tomtarna nästa år, hur Alba spillde en bit hundmat bredvid sin skål och hur pappa en gång ramlade med cykeln och slog sig på magen. Världens bästa unge, som vanligt.

Suck.

January 4th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Tänk att efter snart 22 månader som mamma så är det fortfarande lika frustrerande när ungen vaknar alldeles för tidigt och sen vägrar somnar om. Min jobb-timer har bara varit igång i 20 minuter och på grund av den jävern blir jag ännu mer stressad och… nedslagen.

Jul och nyår 2016

January 2nd, 2017 | Posted by Jess in Kärlek. | Mat. | Resa. | Tyskland. - (0 Comments)

Jaha, då var den julen förbi. Den bidde fin, trots allt. Eller vaddå trots allt, vi hade väl fina förutsättningar också. På julafton var vi i kyrkan på familjegudstjänst. Prästen delade ut krubbans figurer till barnen och kallade sen fram dem allt eftersom under gudstjänsten. Elsa fick Maria som hon krampaktigt höll i med båda händerna. När hon ombads komma fram med Den Heliga Modern gjorde hon det med allvar i blicken, helt ensam. Tittade på Torvild som pekade in i krubban och smällde sen ner den hukande jungfrun på bordet så att det ekade i kyrkan. Jag grät, såklart.

På eftermiddagen kom mina svärföräldrar och kastade sig över det svenska julbord jag hade ställt fram. Prinskorvar, julköttbullar, vörtbröd och skinka. Skagenröra och rökt lax och matjestårta och salta kolor och ris à la Malta och smörgåsrån och lagrad prästost. Så. Gott. Och så fantastiskt att de här svärisarna of mine bara embraceade, alltså bara tog sig an, all mat och mm:ade och oade sig. Elsa åt två lass lax, sitt placeringskort som var gjort av pepparkaka med vit choklad på och några bitar kex med ädelost. Sen öppnade vi alla klapparna under granen. Jag fick pengar i massor, fina teer av Eric (plus en cykel som han ju lämnade över för flera månader sen) och delar till ett luciatåg i keramik. Dessutom hade min pyssliga mormor stickat raggsockar till oss alla tre och skickat över en vacker duk med spetskant. Elsa fick mest svenska böcker, kläder och ett halsband med sitt namn på som hon omedelbart tog på sig.

Nästa morgon öppnade hon den största av alla presenterna, som blev en direkt succé: en dockvagn. Som hon har lekt med denna dockvagn. På eftermiddagen kom svärisarna igen och vi åt rester innan det blev tid för sängen och packning. Morgonen efter flög vi till Berlin och flyttade in hos Erics bror med fru och dotter. Det var väldigt trevligt att se dem. Vi gjorde inte mer än att äta och leka med barnen under dagarna, ofta i pyjamasbyxor tills klockan blev eftermiddag. Vi kom hem igen sent på kvällen den 29, lagom tills att Eric däckade ihop i febersjukan med stort F. Hela dagen efter var han slö och sov säkert 8 timmar fördelat över dagen, plus hela natten.

Och det hjälpte. För när nyårsaftons morgon landade var han i princip återställd. Så då stack vi, som planerat, till Lars och Linda och deras barn. Det var vi tre och de fyra och så två vänner till dem med sin 7 veckor gamla bebis. Vi åt raclette, Elsa var vaken till 22 och när klockan var midnatt stapplade vi ut i vinterkylan, skålade lite snabbt och kramades. 2016 var fint på alla sätt. Nu hoppas vi dock att 2017 tar sig upp till 2015s höga nivå. Och att världen blir lite ljusare och människor lite öppnare.

Om två dagar är det julafton. Det märks inte minst på Elsas julkalender som bara har två små paket kvar. Under granen ligger dock en hel hög med hennes namn på, så öppnandet är ju knappast över efter de där två från kalendern. Imorse var jag och testade min sköldkörtel igen, ren rutin. Elsa tycker inte om doktorn, men blev lugn när hon hörde att det var min doktor det var frågan om. Hon stod sen med stora ögon och tittade när nålen gick in i mitt armveck. Och sen direkt efter: “Mamma plåster”. Sköterskan tittade undrande på mig, jag förklarade att min dotter önskade min arma arm ett plåster. Vi fick varsitt, som Elsa sen var mäkta stolt över och visade upp för dockan Svea så fort vi kom ut i bilen.

Ja, sen firade vi det lyckade läkarbesöket med en parkeringsbot på 15 euro innan vi körde och handlade det sista till lördagens julbord. Imorgon ska vi göra silltårta, risalamalta och griljera skinka. Jag älskar det. Elsa också. Hon förstår att det är något stort på gång och tycker mycket om att spana in alla juldekorationer överallt. Det kommer kännas tomt när januari kommer…

Igår gick vi hem genom stan efter att ha firat julfest på musiken. Hon pekade ut varenda ljusslinga, varenda tomte, varenda granrispinne som tappats på gatan. Sen busade hon runt bland pepparkakorna i affären och skulle prompt bära 2 kg rågmjöl som jag köpte för att kunna baka mammas specialare, sötlimpa, senare i eftermiddag. Som jag älskar att vara hemma med henne. Jag har sagt det förut, jag vet. Men det är så sant.

Granhuggardag och gratis granpynt

December 20th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. - (1 Comments)

I söndags hade vi en mysig, idyllisk dag på landet. Typiskt nog tycker lantisen i mig att så fort vi lämnar stan så blir det automatiskt mys. Detta trots att jag egentligen var både förkyld och lite irriterad i söndags. Vi tog bilen som vi lånat av svärmor och körde långt ut i skogarna utanför Frankfurt. Ett tryckeriföretag som Erics agentur jobbar med hade ordnat julgranshuggning för sina kunder och vi hängde på. Så mysigt var det fixat, där ute i ingenstans. Först fick man parkera bilen och gå de sista 300 metrarna, något som många tyckte var fruktansvärt traumatiskt. Sen fanns det dessutom bara baja-maja att kissa på, så då blev det droppen för de där riktigt snobbiga. Men vi trivdes!
Man fick låna en såg och arbetshandskar och ge sig in i granplanteringen för att hitta den finaste granen. Eric gjorde lumpen som grannedsågare (bland annat) så han var förvånansvärt bra på det, sen vi väl hade hittat vårt träd. Sen packade de in den till oss och la den på en lastbil för hemkörning senare på dagen. Praktiskt!

Sen fick man ta plats i de uppvärmda tälten som hade både fönster, juldekorationer och bekväma bord och stolar. Vi fick potatisplättar, gulasch, flammkuchen och linssoppa att äta. Elsa fick en goodiebag med choklad, nötter och en clementin. Utomhus kunde man hämta sig en färdigtäljd pinne och grilla lite pinnbröd över en öppen eld. Mys!

Sen blev Elsa trött och vi var nöjda. Så då körde vi hem till Kristina och Jörg. Där sov Elsa en stund och vi pratade. Sen gick vi genom hundratals lådor med julgranspynt och det allra finaste tog vi med oss hem. Nu står det alltså en färdigklädd gran här hemma i vardagsrum. På lördag blir det svenskt julbord för fem, innan vi åker till Berlin för häng med kusiner och annan släkt. Sverige får vänta tills nästa år.

Då börjar vi väl ännu ett blogginlägg i den här bloggen med en kommentar om hur snabbt tiden går och hur länge det var sen sist:

Men gud vad tiden rusar fram och förlåt för att jag inte tittat in här på ett tag. Det är mycket nu. Mycket jobb, mycket Elsa och mycket som händer hela tiden.

Förra helgen var mina föräldrar här och levererade en hel påse med matvaror som vi i princip redan konsumerat, en papperskasse med julklappar som vi ska försöka spara en vecka till och en massa uppmärksamhet och kärlek till Elsa. Det tog cirka fem minuter i bilen efter att vi hade hämtat dem på flygplatsen, innan Elsa ändrade sitt mantra från “titta mamma” till “titta mormor” och “titta morfar”. Vi gick på julmarknad, åkte en runda till den tomt som vi fortfarande hoppas få köpa, fikade hos svärföräldrarna och hade det allmänt lugnt och mysigt.

På lördagskvällen ville Eric och jag ha dejtkväll och mamma och pappa ställde glatt upp som barnvakter. Det gick jättebra här hemma, Elsa är så himla trygg med dem. Plus att det säkert hjälpte att hon fick somna i sin egen säng och så vidare.
Tyvärr kom vi iväg lite sent och hade inte bord förrän 19.30. Sen visade det sig att alla filmer som vi kunde tänka oss att se började antingen 20 eller 23.15. Så vi åt istället. Och som vi åt. Hade bord på ett ganska litet, men grymt, steakhouse nere i stan. Och som vi åt. Sa jag det redan, att vi åt? Kött. Jag åt filé mignon med grillad paprika och kryddsmör. Och grillade räkor till förrätt! Och allt var av toppklass! Så. Gott.

Sen gick vi en snabb sväng i en kall stad innan vi åt efterrätt på ett annat ställe. Och sen lyxade vi till det med taxi hem. Fin kväll ändå.

Ja, sen åkte dem hem och vi kastades in i vardagen igen. Alltså, jag kanske har sagt det innan, men det som gör mig tröttast just nu är att Elsa pratar så mycket. Hela tiden. Och hon ger inte upp förrän man bekräftat det hon sagt, sagt hela meningen som hör till eller till och med berättat hela historien som hon vill höra när hon till exempel säger “knacka, mormor??!” (= Ja, det var ju tidigt på morgonen så knackade vi på dörren och tittade bort mot soffan. Det var ingen soffa längre utan en säng. Men den var tom! Var var mormor och morfar? Vart hade de tagit vägen? Då hörde vi ett litet ljud bakom oss och där, bakom dörren, hade mormor och morfar gömt sig! Så busigt. Och sen hjälpte dem dig att öppna ditt julkalenderpaket och det var en bok om Bobos morfar.”) Ni förstår, vår vardag består av miljontals sådana här samtal som jag förstår utvecklar Elsas språk och skapar ett litet geni, men inte är det konstigt att jag är rätt slut om kvällarna.

Jaja. Det står jag ut med. För hon är så rolig. Och har minne som en häst.

 

Världens bästa stjälpreda

December 6th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Julstädningen är i full gång här hemma och jag måste erkänna, den blir inte direkt snabbare gjord med min lilla hjälpreda i hälarna. Jag måste liksom hitta på saker för henne att “hjälpa till med”, som sen blir till mer jobb för mig att städa upp. Men så länge hon har roligt och vi lyssnar på julmusik tillsammans och skrattar åt konstiga bubblor i diskmedlet så är jag nöjd. Idag har jag frostat av frysen, bakat lussekatter, städat badrummet och sorterat byrån i hallen. Elsa har ätit is från frysen och hällt ut vatten i de tommar fryslådorna. Gjort Alba-bilder i mjölet på spisplattorna och stuckit pekfingrarna i degen konstant. “Diskat” med en svamp och en sked i handfatet i badrummet och använt toaborsten som verktyg för att få rent överallt annars. Samt hjälpt mig sortera vantar, mössor och halsdukar i tre lådor: min, Erics och Elsas. Det sistnämnda gjorde hon faktiskt riktigt bra.

Hon kan ju vara till nytta också. Bär till exempel gärna saker från köket till matbordet. Även om hon klagar när majonäs-tuben är “uuuung” och vattenglasen “nass” (våta). Hon är bättre än Eric på att ställa upp sina skor i skohyllan och fälla ner locket när hon kissat. Hon hänger gärna sin haklapp på stolen som ett tecken på att hon känner sig färdig med måltiden. Hon har dessutom stenkoll på alla sina böcker, trots att de är utspridda över hela lägenheten. Dyker det upp en liten ödla i bakgrunden i nån saga så måste hon direkt rusa och hämta en annan bok där det finns en ödla i ett träd bakom ett löv under ett moln bredvid en papegoja nånstans.

Älskade unge. Hon tycker det är så kul att hjälpa till att jag låter henne så långt det bara går. Så skapar vi en vardag tillsammans som funkar för båda.

Imorgon ska vi till Brit och sjunga och försöka få rent i köket och alla skåpen. Men först ska jag ta igen mig. Precis som Elsa redan gör.